Kanske är det bara luften
´tralalala
Jag tror att träsket är där jag hamnat. kaffeträsket menar jag då såklart.
Då jag och pingu slutade känna våra fingrar i natten bara för att vi inte hade råd att ta en taxi så inser man att det faktiskt finns fler träsk, Träsk som är trevliga men utan framtidssyn. Eller är jag dum nu? Som vanligt är jag väl just det jag är och jag tror jag måste säga hejdå till det gamla snacket och komma på något nytt.
Jag lyssnar hellre på elvis, dricker Amandas älskvärda kaffe och njuuuuter av livet.(än pratar om gamla ting) bara för att. och så ser vi vilket träsk som jag ska närma mig det närmsta tiden. vilket det blir skiter jag fullständigt i.
"Man måste provaköra bilen innan man köper den?"
Jag tror på att förnya. Det finns tider då man trampar i samma fotspår fram och tillbaka men sedan finns det perioder då man bara rusar framåt och kan titta och reflektera över de gamla fotspår som en gång trycktes ner och formades av foten. Att beskriva sig själv där de dåliga sidorna inkluderas är väldigt vackert, men att använda sig av dessa för att ursäkta sig är inte rätt. Så förändring? Något vi alla (?) är väldigt bra på är att analysera, dra paralleller, hjälp andra och sig själv att lösa problemtatiska tankar man går runt och har. Vi konstaterar. Men vi måste ta ett steg till, bita ihop, gå fram till snubben du aldrig går fram till eller säga förlåt som du aldrig gjort. Du måste göra något utöver det vanliga om du är missnöjd. Om du inte är det, good for you babe.
Jag bröt också min regel igår, något utöver det ovanliga. haha. Vi drack gammeldansk framtill åtta och pratade om så bra saker att jag insåg...... vad jag insåg minns jag inte men jag hade riktigt roligt! Detta resulterade i att vi (struts&pingvin) spydde i kors och rörde oss först för ett par timmar sedan. Nu när Joanda pillar Amanda i håret, tittar på najs TV och äter massor med fet mat så börjar känslan av existensen komma tillbaka. Är det lördag? ja
Imorgon äro det kyrkodag - söndag och då fyller mandy nitton gamla år. Detta är hon väldigt noga med att fylla i då åldersdiskutionen tas upp vilket den gör ofta.
/Julia med sina bara sjutton vårar
Spotify är min nästa vän, och snart din
Detta är inte vad jag vill, sitta och skriva ännu mer om mitt tillfälliga hatobjekt - Mr. Sartre. Men jag inser för varje steg jag tar in i denna flummiga värld att den intresserar min enormt samtidigt som den gör mig läskigt rädd.
Den enda jag behöver nu är ett "Sex and the city"- avsnitt annars kommer jag dö inom mig själv och det dubbla ansvaret skulle förmodligen tala mot detta. kanske.
(Jag tror filosofer behöver dricka enormt mycket alkohol för sin överlevnad)
Smartroligt
Det bästa sättet att ha roligt är att inte veta om att man är ute på roligheter. Man bara har roligt utan att behöva konstatera det, utan att vara förberedd, utan att hämma sin spontanitet. Allting bara Ä-R. Ikväll är vi inte spontana förrän efter treslagen då vi dansar ifrån vårt länge välkända ställe. Det är förfest, det är fest och sedan vet vi inte mer. Detta är också en god lösning på att få en sjukt, äckligt party kväll. Att bara ha ett litet guldkorn som gör det lilla extra, lite spännande nyfiket.
Jag glömde låsa dörren igår när jag kom hem. Julia Blomqvist har aldrig glömt låsa dörren, någonsin. Jag har ett extremt kognitivt schema som säger till mig vad jag ska göra när jag kommer hem, bara jag stiger in genom dörren följer jag schemat utan att överhuvudtaget vara medveten. Men... inte denna natt, och då undrar man varför?
"förklara" - det är tråkigt att förklara.
Och varför är jag inte på P3- guld galan ikväll? Är jag helt jävla dum i huvudet? ja.
Det är illa
Försäljning av mig kan alltid leda till en blåslagen kropp. Resultatet blev också så igår, benen är blåa och min fot har ett djupt, stort sår under foten. Sitter med foten i fotbadet och blir ompysslad av sjuksköterskan och läkarn. Bra att ha ett team i sitt hem annars hade jag förmodligen varit heldöende. Nu är jag bara halvdöende. 
Upptäckte idag att jag har ett behov av att bli ompysslad.
SLUT
Från en vuxen tjej
Att sälja sig själv var förmodligen det bästa jag gjort den här helgen.
Jag har det bra. Promenderade hem från mandy för att äta söndagsmiddag, den trevligaste middagen jag befunnit mig på detta år måste jag säga. Jag kände att jag behövde sitta ner och prata med vuxna människor om vuxna saker. Förnuft är någon som kan saknas hos mig ibland men icke vore fallet så i dagen söndag (idag).
Nu ska jag ta ett fint, varmt, vackert bad och sedan ta på min rosa morgonrock och kolla på A lot like love. Idag är jag en vuxen tjej.
Redan såld
Julia för en kväll?
En halv vinflaska och en öl så är hon fixad. FAST NAJS?
Solamente Hola!
Befinner mig pa V.I.P pa Mexicos flygplats fortillfallet, sista inandningen av Mexicansk luft. Tva, tre, fyra kanske fem olika kanslor infor avresan. (presens:men jag njuter av lyxen)
Hasta luego
Mexikanska tomtar putsar min smutsiga ruta
Jag tror jag precis har mott herr lycka. Inte att jag ar sa euforisk att det snurrar i min skalle utan att nar jag ar har och ni ar dar sa vet jag att jag ofta moter den herren. Det ar som resandet putsar min smutsiga ruta. Jag trivs i det flygande liv jag lever nu - var ar mitt hem i morgon? Jag kan inte ens uttala min nuvarande hemstad och det gor mig nyfiken. Samtidigt njuter jag annu mer av tanken att traffa er sma kryp. sma kryp som kravlar sig in pa alla "roliga hus" man kan fa tag pa, lyckasokare. Och mer an sa fortstas.
Vill ocksa saga God jul! (ni som alskar julen)
Jag trivs valdigt bra med att vara har och njuta av mexikansk julmusik skrikande i mitt ora fran dag till natt, umgas med tva pinnar och leva en dag. och sedan en ny dag. och kanske annu en dag.
un escritor desconocido
Puebla dice hola a Suecia!
Ale, vale, jag vet inte hur det gar for mig med jag forsoker lite latt staka fram mig pa spanskan jag studerat i typ 60 ar. Jag borde kunna battre. Vi tar oss till kusten imorgon, lite hetta ska svepa om mig har borta pa kontinenten. Syster, far och jag kommer riktigt bra overens ma jag saga.
Ett misstag sedan jag kom hit. Ikladd i min gul-vit-randiga pyjamas fragar Adrian om vi ska ga till hans casa. Tidsomstallningen har gjort att jag ar bla runt ogonen om kvallarna sa jag forstod inte riktigt (trodde att han skulle visa sitt hem typ) men han fragade tydligen om vi skulle forfesta hemma hos honom och sedan ga ut. jaha? han kom hem atta pa morgonen och jag sov. Om vi hinner ska jag se till att ga ut i en av varldens stosta stader. det ar faktiskt coolt?
(parantes. Adrian ar en awesome snubbe ma jag saga!).
Jag tanker pa er.
Och tank pa att vi nog har ett beroende av att ga ut. ga ut och dansa, och att vi klarar att dansa eftersom vi overkonsumerar ol. vin. sprit. jag tanker pa att fa ga ut standigt. jag fick ett glas vin till maten och njot. Vale?
Hasta mañanamañana de mañana.
Forflyttning
Snart flyr vi vidare till nagon liten silverstad, ser kanske fler pyramider och 8-fotbollsplaner stora torg. kanske.
Hoppas ni mar bra. En visit pa nyklubb for all del. Ett annat liv, en annan del.
Hasta luego!
nu lyfter jag från staden
Det jag behövde idag var att komma ut en liten stund, ge bort en liten speldosa som är "jag" till mina vänner och se en stilig man som jag kan leva på under min tid utanför riksgränserna. Eller kanske två, tre, fyra och fem. En annan sak är att jag ska äta min sista måltid ("den sista måltiden") och titta på julkalendern för att känna av någon liten (STOR!)julstämning. Nu säger jag hejdå till mitt lilla träd med en ljusslinga i och min röda stjärna i fönstret.
Hejdå julen, hej världen!
Det är svårt att lida när man inte lider
Matte
+
Ekonomi
+
Rättskunskap
= inte livets mening. = sant
Idag! plötsligt bara välde allting över mig men jag packar istället. Tänker lite. Funderar vilka intressanta böcker jag ska läsa den närmaste månaden. Värdesätter musikvalen i ipoden. Försöker att komma ihåg detaljer. Dricker kaffe med Jody och konstaterar att vi inte kommer att ses på över en och en halv månad eftersom vi kommer befinna oss i "samma" världsdel vid olika tidpunkter den närmsta tiden. Vi kan iallafall vinka till varandra på nyår. Hola Brasil! Hola Mejíco!
Jag tror jag lider av en sjukdom vid namn resfeber. Jag glömmer bort andra människor, jag måste inte utan jag vill säga hejdå till er. Jag vill ge er en puss och tycka lite synd om alla. tycka lite synd om mig själv. men... det är svårt när man lider av en sådan svår sjukdom.
Ett litet karttema denna vecka. Blir ni inte sugna på världen? Jag skulle kunna uttrycka
mig med så vackra ord att jag älskar världen med en viss hatkärlek såklart. En dag ska
jag sätta mig ner med mitt resealbum jag startade med någon gång under sommaren.
Sommaren då jag trodde att jag skulle vara kreativ men kom till år 2000 och sedan tog det
stopp. Jag tror fortsättning följer efter denna resa. Kanske en lite bilduppvisning av det?
Ett bevis på att jag kan vara kreativ. kan vara.
Imorgon har väl en annan innebörd?
När jag sitter här, nu, där, i sängen och lyssnar på Sveriges roligaste män och skrattar hysteriskt för mig själv inser jag att jag levt i en liten dvala idag. en liten jävel som förvandlat mig till en oxe med hängande horn.
gud vad jag ogillar oxar med hängande horn. 
ett faktum är att jag åker iväg på onsdag, en onsdag som denna är jag på resans stig som slingrar sig om mig med sina attraktiva egenskaper. Mejíco - vuelvo.
Informationsbesked som kan tolkas
Roligare att tala sanning, men svårt ibland k a n s k e.
Min mobil är upphittad igen, två helger och två borttappningar.
Un ambiente festivo
Sista dagen, söndagen, på pricken-över-i:et helgen har jag spenderat i sängen tills det började mörkna igen. Jag älskar att inte ha någon tid att passa, några måsten utan att göra exakt det jag känner för. De två NÄ- fåglarna har nu handlat godis och coca-cola, tagit en timmes promenad och klarat ut gårdagens händelser.
Vi lyckades givetvis hamna på djungeltumman. NÄ-fåglarna. Jag funderar över mitt konstiga
ansiktsuttryck, det kan man ju göra..
I bilden, bakom bilden har vi alla fina människor.
Detta var steg ett, det som höll igång oss till klockan sju på morgonen var Klubben med stort O.
Querría salir conmigo?
Äntligen har jag kunglighetsförklarat oss. för oss.
Nu pratar jag om vad som händer de närmsta tjugofyratimmarna, det är nu. Mina måsten har sprungit ur min nu ganska vanliga kropp och stannande någonstans i skolan klockan tre. Jag tar tag i allting på måndag (till tisdag) för nu är jag en konsekvensetiker - jag handlar och sedan upptäcker jag att plånboken är tom. to bad. Det jag också vill säga med detta är att jag bör spara pengar, jag bör spara tid men jag bör också umgås med kungligheterna. Två mot en och i mitt fall vinner alltid den ensamma (en).
Grrr. På onsdag åker jag iväg, på torsdag sitter jag på ett skakigt plan över Atlanten (fastän jag flygit en del i mina dar facineras jag över att jag lever när jag stiger av planet.) och samma kväll möts jag upp av gamla vänner i den Mexicanska huvudstaden där min favoritkvinna enbart kan prata spanska. Jag älskade henne, men när jag var sju år hade jag inte så gott spanskt ordförråd så jag fick ta till ett glittrande leende och små knubbiga fingrar. Undra hur det blir denna gången?
Gud vad jag behövde skriva, berätta, leka med orden som jag aldrig kommer att tjäna pengar på. Bara leka med.
Inga psykedeliska mönster
Ibland spårar det ur totalt, precis som ratten rör sig åt fel håll så gör tankarna detsamma. Ibland står trädet ivägen, oftast har man tur. Inga psykodramatiska tankar utan mer beundransvärda känslor. En skriven mening kan påverka mig lika mycket som den inte behöver påverka mig och jag blir lika förvånad varje gång. Förvånad över vad som påverkar mig. Och att det inte behöver påverka dig.
Det är inte så att jag gått i ide och mår dåligt på något vis, jag blir bara konfunderad och måste skriva ner mina små funderingar.
Jo..
Min senare halva av adventhelgen har varit väldigt fin. Den första delen slutade med mycket öl och för lite dans. Däremot bjöd den resterande delen av helgen på släkt, släkt och familj. Jag fortsätter bara älska dem mer - träffas sällan men med mycket kärlek. Pepperkakshusbygge stod på agendan, och det var en hård tävling där mormor var domare och min kusin retorikern som framförade domarens talan (finns ingen roligare männsika). punkt.
Lite champange, lite Wii och väldigt livade diskutioner. 
Snart ska jag äta anventsmiddag, och senare på Cajsas (http://attityd.nu/wp/mat/) klädbytarkväll.
CIAO!
Jag vet egentligen inte vad
Nu tog plötsligt något fart. Jag kände mig plötsligt som en konstnär som fick en enorm inspirationskälla, miljontals tankar som bara behöver kreativiseras. Vicky cristina Barcelona var en helt fantastisk film, berättarrösten gjorde filmen till något på ett konstnärligt vis unikt och den hektiska romantiken gjorde att vi fem små tjejer inte kunde slita ögonen från Javier Bardem. Sedan ska man inte bortse från den uppstyrda scensättningen och de överdramatiserade replikerna. Men jag trivdes hela tiden och...
när jag steg ut från biosalongen kände jag fråga mig, fråga mig "ska vi springa nu nu nu till ett ställe där det finns öl? Varsomhelst, hursomhelst".
Och så kom jag efter en minuts betänketid fram till att jag inte alls ville leva på ölen denna underbara kväll, utan istället tänka lite precis helt för mig själv. Ibland är det bra skönt att trivas med det.
Däremot ser jag fram som in i helvete emot den festliga fredagen som ska dukas fram framför oss. 
"Snubben är stencool"
