vidaliv

Jag sitter har och ni ar dar. ville bara papeka detta om ni inte redan visste. logik.

Jag tror jag precis har mott herr lycka. Inte att jag ar sa euforisk att det snurrar i min skalle utan att nar jag ar har och ni ar dar sa vet jag att jag ofta moter den herren. Det ar som resandet putsar min smutsiga ruta. Jag trivs i det flygande liv jag lever nu - var ar mitt hem i morgon? Jag kan inte ens uttala min nuvarande hemstad och det gor mig nyfiken. Samtidigt njuter jag annu mer av tanken att traffa er sma kryp. sma kryp som kravlar sig in pa alla "roliga hus"  man kan fa tag pa, lyckasokare. Och mer an sa fortstas.

Vill ocksa saga God jul! (ni som alskar julen)
Jag trivs valdigt bra med att vara har och njuta av mexikansk julmusik skrikande i mitt ora fran dag till natt, umgas med tva pinnar och leva en dag. och sedan en ny dag. och kanske annu en dag.

Puebla dice hola a Suecia!

Ale, vale, jag vet inte hur det gar for mig med jag forsoker lite latt staka fram mig pa spanskan jag studerat i typ 60 ar. Jag borde kunna battre. Vi tar oss till kusten imorgon, lite hetta ska svepa om mig har borta pa kontinenten. Syster, far och jag kommer riktigt bra overens ma jag saga.

Ett misstag sedan jag kom hit. Ikladd i min gul-vit-randiga pyjamas fragar Adrian om vi ska ga till hans casa. Tidsomstallningen har gjort att jag ar bla runt ogonen om kvallarna sa jag forstod inte riktigt (trodde att han skulle visa sitt hem typ) men han fragade tydligen om vi skulle forfesta hemma hos honom och sedan ga ut. jaha? han kom hem atta pa morgonen och jag sov. Om vi hinner ska jag se till att ga ut i en av varldens stosta stader. det ar faktiskt coolt?
(parantes. Adrian ar en awesome snubbe ma jag saga!).

Jag tanker pa er.

Och tank pa att vi nog har ett beroende av att ga ut. ga ut och dansa, och att vi klarar att dansa eftersom vi overkonsumerar ol. vin. sprit. jag tanker pa att fa ga ut standigt. jag fick ett glas vin till maten och njot. Vale?

Hasta mañanamañana de mañana.

Jag tror jag mar helt fantastiskt. Vi bor hos vara vanner i Ciudad de Mexico och det ar sa bra sa jag funderar pa att flytta ner om nagot ar. oh yes?
Snart flyr vi vidare till nagon liten silverstad, ser kanske fler pyramider och 8-fotbollsplaner stora torg. kanske.

Hoppas ni mar bra. En visit pa nyklubb for all del. Ett annat liv, en annan del.

Hasta luego!

Nu är väskan stängd, inga fler små klänningar ska få komma in och säga hej till de andra för nu säger jag istället bye-bye till er alla.

Det jag behövde idag var att komma ut en liten stund, ge bort en liten speldosa som är "jag" till mina vänner och se en stilig man som jag kan leva på under min tid utanför riksgränserna. Eller kanske två, tre, fyra och fem. En annan sak är att jag ska äta min sista måltid ("den sista måltiden") och titta på julkalendern för att känna av någon liten (STOR!)julstämning. Nu säger jag hejdå till mitt lilla träd med en ljusslinga i och min röda stjärna i fönstret.
 
Hejdå julen, hej världen!

Aldrig förr har jag uppdaterat så här mycket. Antingen handlar det om jag vill uppdatera i kapp nu när jag ska iväg, eller så är det för att det är så svårt att formulera en intressant tes i religionsuppgiften. Eller för att det är komplicerat att lista ut vad jag får för uppgift i filosofi när jag kommer hem så jag kan läsa en bok om friheten, existensen, tron, etik elllllller? vad ska jag läsa om? Livets mening. kanske.

Matte

+

Ekonomi

+

Rättskunskap

= inte livets mening. = sant

Idag! plötsligt bara välde allting över mig men jag packar istället. Tänker lite. Funderar vilka intressanta böcker jag ska läsa den närmaste månaden. Värdesätter musikvalen i ipoden. Försöker att komma ihåg detaljer. Dricker kaffe med Jody och konstaterar att vi inte kommer att ses på över en och en halv månad eftersom vi kommer befinna oss i "samma" världsdel vid olika tidpunkter den närmsta tiden. Vi kan iallafall vinka till varandra på nyår. Hola Brasil! Hola Mejíco! 

Jag tror jag lider av en sjukdom vid namn resfeber. Jag glömmer bort andra människor, jag måste inte utan jag vill säga hejdå till er. Jag vill ge er en puss och tycka lite synd om alla. tycka lite synd om mig själv. men... det är svårt när man lider av en sådan svår sjukdom. 


Ett litet karttema denna vecka. Blir ni inte sugna på världen? Jag skulle kunna uttrycka
mig med så vackra ord att jag älskar världen med en viss hatkärlek såklart. En dag ska
jag sätta mig ner med mitt resealbum jag startade med någon gång under sommaren.
Sommaren då jag trodde att jag skulle vara kreativ men kom till år 2000 och sedan tog det
stopp. Jag tror fortsättning följer efter denna resa. Kanske en lite bilduppvisning av det?
Ett bevis på att jag kan vara kreativ. kan vara.

 

Varför ljuga när man inte kan ljuga?

Roligare att tala sanning, men svårt ibland k a n s k e.

Min mobil är upphittad igen, två helger och två borttappningar.

Nu har jag ätit upp allt vad den kungliga middagen erbjöd mig. Den sista helgen i Sverige 2008, den sista helgen var pricken över ett litet i. Eller kanske ett stort I?
Sista dagen, söndagen, på pricken-över-i:et helgen har jag spenderat i sängen tills det började mörkna igen. Jag älskar att inte ha någon tid att passa, några måsten utan att göra exakt det jag känner för. De två NÄ- fåglarna har nu handlat godis och coca-cola, tagit en timmes promenad och klarat ut gårdagens händelser.


Vi lyckades givetvis hamna på djungeltumman. NÄ-fåglarna. Jag funderar över mitt konstiga
ansiktsuttryck, det kan man ju göra..


I bilden, bakom bilden har vi alla fina människor.



  

Detta var steg ett, det som höll igång oss till klockan sju på morgonen var Klubben med stort O.

Ale, flickor och pojkar, nu måste vi ta varsin kaka för att kunna stå oss hela dagen, hela kvällen, hela natten och hela morgonen. Det stora hela är framdukat som en kunglig middag där du måste deltaga och är totalt euforisk för att du faktiskt är en av deltagarna. DU! Vi ska till Världskulturmuseét som har en ekologisk julmarknad, catwalkuppvisning och även hittils Göteborgs största klädbytardag (inte Cajsas underbara sjupersonersklädbytarkväll). Julstämningen ska inte dämpas med alkoholer efter detta vilket man skulle kunna tro, utan storjulbak hos Jody med alla kungar och sedan blir det för mycket för oss så vi kluckar i oss lite för mycket glögg och blir lite väl runda om fötterna. Och så tar vi med våra runda fötter som man i det stadiet inte visste fanns och går till det.

Äntligen har jag kunglighetsförklarat oss. för oss.



Nu pratar jag om vad som händer de närmsta tjugofyratimmarna, det är nu. Mina måsten har sprungit ur min nu ganska vanliga kropp och stannande någonstans i skolan klockan tre. Jag tar tag i allting på måndag (till tisdag) för nu är jag en konsekvensetiker - jag handlar och sedan upptäcker jag att plånboken är tom. to bad. Det jag också vill säga med detta är att jag bör spara pengar, jag bör spara tid men jag bör också umgås med kungligheterna. Två mot en och i mitt fall vinner alltid den ensamma (en).

Grrr. På onsdag åker jag iväg, på torsdag sitter jag på ett skakigt plan över Atlanten (fastän jag flygit en del i mina dar facineras jag över att jag lever när jag stiger av planet.) och samma kväll möts jag upp av gamla vänner i den Mexicanska huvudstaden där min favoritkvinna enbart kan prata spanska. Jag älskade henne, men när jag var sju år hade jag inte så gott spanskt ordförråd så jag fick ta till ett glittrande leende och små knubbiga fingrar. Undra hur det blir denna gången?

Gud vad jag behövde skriva, berätta, leka med orden som jag aldrig kommer att tjäna pengar på. Bara leka med.