vidaliv

Jag gillar variation i livet, ingen överdrift på så sätt att vardagen inte får existera men att det finns små guldklimpar som bländar mig ibland. Resan till Ghana var en sådan liten fyrkantig grundämnessten. Jag får bita mig i tungan eller slå mig hårt på låret för att förstå att det finns en annan värld som rör sig framåt långt, långt härifrån. En helt annan människosyn, värdesättningen går inte att jämföra och människorna är mina vänner. alla.
De existensiella frågorna snurrar i min skalle, det får inte gå för långt och jag ska försöka stå kvar på jorden men efter en resa (speciellt en sådan här) väcks många tankar som legat och vilat men inte dött.

Bilder från barnhemmet/familjen/byn/helgen












men..

     

Några paranteser. Efter en vecka insjuknar jag i malaria och blir så sjuk att Ebba blir rädd för mig. Jag förblev en vekling den resterande tiden men klarade mig galant ändå. Resan avslutades i huvudstaden Accra som hade en playa vi kunde tillbringa lite tid på, rehab och turism?