Jag vet egentligen inte vad
Nu tog plötsligt något fart. Jag kände mig plötsligt som en konstnär som fick en enorm inspirationskälla, miljontals tankar som bara behöver kreativiseras. Vicky cristina Barcelona var en helt fantastisk film, berättarrösten gjorde filmen till något på ett konstnärligt vis unikt och den hektiska romantiken gjorde att vi fem små tjejer inte kunde slita ögonen från Javier Bardem. Sedan ska man inte bortse från den uppstyrda scensättningen och de överdramatiserade replikerna. Men jag trivdes hela tiden och...
när jag steg ut från biosalongen kände jag fråga mig, fråga mig "ska vi springa nu nu nu till ett ställe där det finns öl? Varsomhelst, hursomhelst".
Och så kom jag efter en minuts betänketid fram till att jag inte alls ville leva på ölen denna underbara kväll, utan istället tänka lite precis helt för mig själv. Ibland är det bra skönt att trivas med det.
Däremot ser jag fram som in i helvete emot den festliga fredagen som ska dukas fram framför oss. 
"Snubben är stencool"
efter dagens konversation har jag förstått att du trånar efter denne spansk-talande man, men räkna inte in mig bland de fem små tjejerna!
