bra
detaljer kommer nar jag kommit hem.
OBRUNI! I LOVE YOU!
Muppen drar till sin kontinent
Två muppar* (iallafall en=jag) åker till Malmö idag. Tänk om resan stannade där och vi skulle ha det lite "sköj" med sydfolket. Eller om vi hade åkt vidare till Cajsas Berlin eller Rasmus/Alice (Amandas!!) Madrid. Då hade jag sagt: coooool. Nu vet jag inte vad jag ska säga.
*Mupp (def. av Amanda)=
en människa som lever i en
okontrollerad sfär.
Flaxar.
Ganska egen, kan ha roligt åt lite konsiga
saker. - Amanda fyll i!
I WILL MISS YOU
håll er uppdaterade, ska skriva när jag är utanför ramarna. (AFRIKA!!!)
Entusiasm är hemligheten till lycka
Romantiseringen är den jag lever av förtillfället. Det är inte så mycket presens, mer futurum skulle jag nog säga. Det finns så många måsten som jag "måste" uppnå för att känna mig tillfredställd, eller hur ligger det egentligen till? Det närmsta jag kommit ett café de senaste veckorna är skolcaféet och den som velat träffa mig har fått komma till min area. Det finns små skatter, guldskatter, som druckit kaffe i mitt hem men det är inte okej. Det är inte okej att leva under helgerna och dö under vardagarna.
Imorgon är en ny morgon, en bra morgon.
(tönt)
Jag har så många drömmar,
en dröm var en gång den dröm jag levde i.
Drömlivet dog.
Och återuppstod. imorgon.
Strängarna kan få hjärtat att värka
Ett steg i taget. Visste ni att när vinet surnar när det varit korklöst ett tag beror det på att ättiksyrebakterierna som finns i luften omvandlar etanol (sprit) till etansyra? Så skrev inte jag på provet för en timme sedan, men ångesten är som bortblåst. Jag har hämtat ut mitt pass och är nu godkänd att komma in i landet Ghana, visumet från den danska ambassaden är godkänt - man tackar.
Så tänkte jag stjäla lite bilder från några snälla män och använda mig utav just här. och nu.
här och nu, här och nu, här och nu, här och nu, här och nu, här och nu.......
Gitarren fick Ramus att vilja ha plåster på söndagsmorgonen, han hade ontileont i sina små fingrar. Men det var det värt (tycker jag) för det finns väl inget härligare än gitarrister i sällskapet?
Personlighetgubbarna bråkar med dig
Om det finns några gubbar bakom allt hårburr och ansiktsfett som talar till dig, vilken är då jobbigast? Vi tar upp allt det negativa, det är roligast. Den sura, den bittra, den egoistiska, den osäkra etc. Den jag skulle starta en fight med är "den egoistiska" gubben, en riktig liten jävel som mer eller mindre sitter inom oss alla. Vi uttrycker det olika, men om man genomskådar en människa vet man när det är egoismen som talar. Du är smart om du döljer den för den är ful. Han bjuder de andra mer välskötta gubbarna på sprit så de glömmer att hantera sina viktiga roller, som att vara snäll, kärleksfull och mottaglig för människor. Och nu menar jag inte att vi, som människor, blir bjudna på sprit utan dessa små personlighetgubbar alkoholiseras. Därför framstår vissa personlighetdrag tydligare än andra.
Tänk på det nästa gång någon liten fuling kommer fram, varför du gör så? Varför du tar den sista godisbiten? Varför du aldrig kan anpassa dig?
Du är ful i det fina.
En god weekend

En rund måne med sina vänner, stjärnorna, dansade sig in i helgen. Det var den ärligt finaste dansen jag haft på länge, lite mer äkta än de andra gamla stegen man för fram och tillbaka på något läskigt dansgolv med någon läskig människa. Kontrasten till det "vanliga" fick månen att se stjärnorna med nya ögon.
OKEJ.
Vi drack rom, vi drack vin och vi pratade om fina saker som vi alltid gör. Vi var strandsatta så vi hade inget val, och det var jag glad över. En gladiator visade en nya sida, vi fick se riktiga män och alla små flickor blev alldeles till sig. Jag blev alldeles till mig.
Den öde toaletten fick sig en päss och vi sov långa tider.
Det kommer lite bilder snart när de fina stjärnorna får för sig att lägga till ett nytt album på Facebook.
Nu ska jag gå i ide.
Prettotorsdag i ren bemärkelse
Nu ska jag berätta om en vanlig torsdag i mitt liv. Torsdagar har inte förvandlats till någon utgångsnattilenatt för mig vilket är tur i oturligheten. Det hade varit fint med värme i kylan men jag tror jag känner för att frysa på torsdagar, jag vill känna saker. Därför (under långfristig planering) bestämde familjen Edman och familjen Häggblad-Blomqvist att styra upp en härlig pretto familjemiddag/inför-Ghana-middag. Svampar slank ner i våra magar och vi diskuterade segelbåtar och Afrika. Vackert i sin bemärkelse.
Nu ser jag fram emot en friluftshelg ute på käringön med tolv andra galna artonåringar. Vid denna unga ålder har någon lite mogen individ bestämt att vi ska ha matlag och spel i bakfickan. Däremot kommer det finnas öl och vin på plats vilket inte skulle ingå i friluftslivet från början (läs: reformation.)
Vi ses nerds
JAG HAR SVARET
Jag fick svaret. Nu behöver ni inte vara oroliga längre. För när man vet hur det ska vara är det väl enkelt att uppnå?
Det finns fyra K som beskriver vad mannen ska ha för tillgångar:
♥ Komik (väldigt viktigt att han får oss att skratta, skratta så vi dör.)
♥ Kurage (mod som en prins, eller är det jag som är den modiga? whatever)
♥ Kulor (Patetiskt. Men en fattig student kan dejta bara för att få pengar till dagens kaffe)
♥ Kuk (inte vacker förmulerat. Men ett viktigt K som inte bara betyder Kuk.)
dagens tittut
Ibland talar män klarspråk
Jag älskar smarta, koncisa uttalanden som svarar på alla inkompetenta frågor.
En definition av en viss stil medför en tråkig historia, en defintion av en unik stil går inte att definiera. Därför vill jag nu stiga utanför de där ramarna som härstammar i den göteborgska arean- är det möjligt? är det möjligt för någon?
Eller ska vi utplåna kreativiteten genom att placera oss själva mitt i tavlan utan att måla utanför? Kanske är det bara så att vi är smaklösa kreativa själar som tänker.

P.Picasso.
Sanningsenlig historia
Det stora utrymmet började eka av tomhet och en flicka hade mist sin bekräftelsedos för kvällen. Det fanns en hand öppen men för själen var den svart. Denna varma sommarkväll förvandlades det svarta till något vitt, den suddiga blicken förvandlade det mesta till det ljuva. Hand i hand promenerade de genom en grön allé, det var vackert och välkomnande. Förändringen skedde vid ett torg, fontänen sprutade ut något som berättade att planen bör vända. Vända om för att se solsken nästa dag, bekräftelsedosen nådde inte högre upp på toppen och skulle därför bara dala. Klacken vände, plötsligt möttes blickarna och det blev ett bra farväl. Flickan springer i sommarnatten, vet varken vart hon ska ta vägen eller hennes själ. Hon vet bara att hon vet var lycka är. Det är det hon vet och hon tror att det är tillräckligt.
Bussen var slut för dagen, tack för idag, slut för idag! En cab var det enda som återstod och väskan var i andra trygga händer. Pengalös, kontaktlös, tog den lättklädda flickan sig upp till sin fina vän genom en illegal taxi som inte fick betalt. Lycka. Nyckellös hoppade hon in genom det minsta fönstret på det gula familjevänliga huset och sängen ekade av sin tomhet. Ännu en tomhet. Vännen höll någon i handen långt ifrån sitt hem. Det lös i huvudet, hon var på lyset. Resultatet blev en droppande nyponsoppa genom hela huset och en påklädd Julia deckad i en Ebbas säng. Vaknade upp med en vän vid sin sida och undrade om lycka fanns. Svaret var ja.
Ibland undrar man om det finns sanna historier. Ibland hoppas jag inte det.
Idag har jag haft en fin dag med Amanda, cykeltur genom stan, lite kaffe och 4-gott godis gjorde min bakisdag till något fint. Kvällen har spenderats i Raz hus med spel, kaffe och en gitarr. Vi befann oss i ett litet blått pojkrum med fina böcker och coola planscher, jag trivdes i det fina sällskapet.
På morgondagens agenda står det "användning av skolböcker" samt lagning av cykel (jag ska börja cykla!!!)
Ta en svängom
Tankarna brummar på andra sidan klotet
Vad gör man om man vill vara överallt? Inte bara överallt, överallt samtidigt. Jag vill vara nära livet, jag vill vara långt ifrån livet, nära jorden men samtidigt svävande. Det är för mycket i skolan och det är för mycket motivering för att jag ska känna mig som en del av pusslet. Därför ska jag motiveras till Calimuocho och en kolsyrad dryck, jag ser fram emot dans och egentligen kanske är det där jag vill vara just nu. I D-A-N-S-E-N.
En resande resa i Nepal för långa år sedan.
Måsta man se för att sväva? Eller måste man blunda för att gå ur sin bil?
At the Paralell
Så ställs man plötsligt inför ett val. Jag och Sara promenerar på Magasinsgatan och plötsligt får vi något ryck, står stilla i några minuter och filosoferar. Studerar ett verk på gatan vi älskar med. Inom loppet av några sekunder kommer en kille utspringande från Toni&guy och frågor "vill ni vara hårmodeller?". Han behövde tydligen testa, mixa och kunde göra färgen på en naturlig nivå. En frisör som tar en av de högsta klippningspriserna i staden erbjuder oss detta och jag säger; "haha".
Född i en tråkig natur eller en överdrivet medveten?
Inte dessa dessvärre.


Kan det bli en fest med bara bilder?
En levande martini ropade på mig och så kände jag lukten av Göteborg, fisk som luktar gott - är det möjligt?
Studera mera, jag hörde ingen ropa mera idag vilket ledde till hallon och te för fulla muggar med Johanna fram till nu från då. Jag lider av trötthet, ska ta ett bad och sova i min blommiga säng. I den sekund jag tänkte allt detta slog det mig att jag saknade någon. Någon som ännu inte existerar, men borde hålla min hand. Jag har inte ork att sakna någon?
Då återgår vi till vänskapen, för den är jag bra på, dessvärre inte kärleken.
Några bilder från den uppfriskande helgen är här, till dig! :)
Vi två borde skriva en vänskapslag på hur lång tid vi får vara ifrån varandra.
Tina Johanna Julia
Dansa med mig på torget
En bils hjul snurrar i samma takt som mitt huvud, iallafall ser min närmsta framtid ut så. Just nu känner jag mig som en rastafarian som har en speciell karibisktid - tid betyder ingenting - och lever i nuet. Det är idag, morgondagen ser annorlunda ut.
Men...
Mina läppar får inte forma negativa ord, betydelser. Det är mycket arbete, men om jag tar ett steg fram och hoppar ett skutt får jag se något fint. Om exakt tre veckor befinner jag och blondie oss i Ghana, jag tror ingen förstår. ingen förstår. Varken du eller jag, ett främmande land med ett främmande namn. Att stiga in genom en dörr jag aldrig tidigare skådat ens på utsidan, verkligen inte på insidan. Och sedan komma hem som en flykting till det egna landet och möta en ny grad av livet, både psykiskt och celsius. Då får jag bara röra mig i min tjocka dunjacka i en månad och sedan försvinna iväg ännu en gång till en ny värld. En värld jag tidigare skådat men inte beskådat. Mexico/Guatemalaresan kommer göra susen för lusen som sitter inne i min hjärna.
Så...
Jag och systramin ska nu planera resan på andra sidan Atlanten, och jag känner en viss bakislycka.
Malmö; en vän som visade upp en ny sida
Södermanssystrarna skulle ta VOLVOn ner till Malmö i helgen och en plats lyste rött av sin tomhet. Jag tog med min rumpa och en weekendbag och fick platsen att börja lysa grönt. Den var lycklig, jag var lycklig. En Johanna mötte upp mig och så utlöstes bravaderna efter varandra. Några öl, några whiskey på fredagskvällen gjorde att det blev en tidig kväll för lilla mig medan Johannas ögon lyste grönt. Den andra stora dagen fick jag i mig en falafel, några kaffe, en bror, en lägenhet på Gustav, plötsligt en lägenhet på Dalaplan, fri dricka, en Johanna, en Tina, alkoholism, Retro, lite sömn.
Retro är då en klubb som ligger vid Möllan i Malmö. Ganska softistikerat med högt i tak och dans på nedervåningen. Södermansystrarna befann sig också där denna kväll men försvann iväg tidigt, medan vi körde på hela natten lång. Det kommer uppdateras bilder senare.

Jag&Kajsa på Svanen förra torsdagen. Lycka.
Bild: www.laquartette.blogg.se

En bild från Retro i februari, tyckte snubben såg lite udda ut med
en cigg fastlimmad på läppen. med udda är väl udda? och det är
väl bra?