vidaliv

Två muppar* (iallafall en=jag) åker till Malmö idag. Tänk om resan stannade där och vi skulle ha det lite "sköj" med sydfolket. Eller om vi hade åkt vidare till Cajsas Berlin eller Rasmus/Alice (Amandas!!) Madrid. Då hade jag sagt: coooool. Nu vet jag inte vad jag ska säga.




*Mupp (def. av Amanda)=
en människa som lever i en
okontrollerad sfär.
Flaxar.
Ganska egen, kan ha roligt åt lite konsiga
saker. - Amanda fyll i!

I WILL MISS YOU
håll er uppdaterade, ska skriva när jag är utanför ramarna. (AFRIKA!!!)

Romantiseringen är den jag lever av förtillfället. Det är inte så mycket presens, mer futurum skulle jag nog säga. Det finns så många måsten som jag "måste" uppnå för att känna mig tillfredställd, eller hur ligger det egentligen till? Det närmsta jag kommit ett café de senaste veckorna är skolcaféet och den som velat träffa mig har fått komma till min area. Det finns små skatter, guldskatter, som druckit kaffe i mitt hem men det är inte okej. Det är inte okej att leva under helgerna och dö under vardagarna.
Imorgon är en ny morgon, en bra morgon.


(tönt)

Jag har så många drömmar,
en dröm var en gång den dröm jag levde i.
Drömlivet dog.
Och återuppstod. imorgon.

Ett steg i taget. Visste ni att när vinet surnar när det varit korklöst ett tag beror det på att ättiksyrebakterierna som finns i luften omvandlar etanol (sprit) till etansyra? Så skrev inte jag på provet för en timme sedan, men ångesten är som bortblåst. Jag har hämtat ut mitt pass och är nu godkänd att komma in i landet Ghana, visumet från den danska ambassaden är godkänt - man tackar.

Så tänkte jag stjäla lite bilder från några snälla män och använda mig utav just här. och nu.
här och nu, här och nu, här och nu, här och nu, här och nu, här och nu.......



      



Gitarren fick Ramus att vilja ha plåster på söndagsmorgonen, han hade ontileont i sina små fingrar. Men det var det värt (tycker jag) för det finns väl inget härligare än gitarrister i sällskapet?

Om det finns några gubbar bakom allt hårburr och ansiktsfett som talar till dig, vilken är då jobbigast? Vi tar upp allt det negativa, det är roligast. Den sura, den bittra, den egoistiska, den osäkra etc. Den jag skulle starta en fight med är "den egoistiska" gubben, en riktig liten jävel som mer eller mindre sitter inom oss alla. Vi uttrycker det olika, men om man genomskådar en människa vet man när det är egoismen som talar. Du är smart om du döljer den för den är ful. Han bjuder de andra mer välskötta gubbarna på sprit så de glömmer att hantera sina viktiga roller, som att vara snäll, kärleksfull och mottaglig för människor. Och nu menar jag inte att vi, som människor, blir bjudna på sprit utan dessa små personlighetgubbar alkoholiseras. Därför framstår vissa personlighetdrag tydligare än andra.

Tänk på det nästa gång någon liten fuling kommer fram, varför du gör så? Varför du tar den sista godisbiten? Varför du aldrig kan anpassa dig?

Du är ful i det fina.

Nu ska jag berätta om en vanlig torsdag i mitt liv. Torsdagar har inte förvandlats till någon utgångsnattilenatt för mig vilket är tur i oturligheten. Det hade varit fint med värme i kylan men jag tror jag känner för att frysa på torsdagar, jag vill känna saker. Därför (under långfristig planering) bestämde familjen Edman och familjen Häggblad-Blomqvist att styra upp en härlig pretto familjemiddag/inför-Ghana-middag. Svampar slank ner i våra magar och vi diskuterade segelbåtar och Afrika. Vackert i sin bemärkelse.
Nu ser jag fram emot en friluftshelg ute på käringön med tolv andra galna artonåringar. Vid denna unga ålder har någon lite mogen individ bestämt att vi ska ha matlag och spel i bakfickan. Däremot kommer det finnas öl och vin på plats vilket inte skulle ingå i friluftslivet från början (läs: reformation.)

Vi ses nerds

Jag fick svaret. Nu behöver ni inte vara oroliga längre. För när man vet hur det ska vara är det väl enkelt att uppnå?
Det finns fyra K som beskriver vad mannen ska ha för tillgångar:
♥ Komik (väldigt viktigt att han får oss att skratta, skratta så vi dör.)
♥ Kurage (mod som en prins, eller är det jag som är den modiga? whatever)
♥ Kulor (Patetiskt. Men en fattig student kan dejta bara för att få pengar till dagens kaffe)
♥ Kuk (inte vacker förmulerat. Men ett viktigt K som inte bara betyder Kuk.)



dagens tittut

Det stora utrymmet började eka av tomhet och en flicka hade mist sin bekräftelsedos för kvällen. Det fanns en hand öppen men för själen var den svart. Denna varma sommarkväll förvandlades det svarta till något vitt, den suddiga blicken förvandlade det mesta till det ljuva. Hand i hand promenerade de genom en grön allé, det var vackert och välkomnande. Förändringen skedde vid ett torg, fontänen sprutade ut något som berättade att planen bör vända. Vända om för att se solsken nästa dag, bekräftelsedosen nådde inte högre upp på toppen och skulle därför bara dala. Klacken vände, plötsligt möttes blickarna och det blev ett bra farväl. Flickan springer i sommarnatten, vet varken vart hon ska ta vägen eller hennes själ. Hon vet bara att hon vet var lycka är. Det är det hon vet och hon tror att det är tillräckligt.
Bussen var slut för dagen, tack för idag, slut för idag! En cab var det enda som återstod och väskan var i andra trygga händer. Pengalös, kontaktlös, tog den lättklädda flickan sig upp till sin fina vän genom en illegal taxi som inte fick betalt. Lycka. Nyckellös hoppade hon in genom det minsta fönstret på det gula familjevänliga huset och sängen ekade av sin tomhet. Ännu en tomhet. Vännen höll någon i handen långt ifrån sitt hem. Det lös i huvudet, hon var på lyset. Resultatet blev en droppande nyponsoppa genom hela huset och en påklädd Julia deckad i en Ebbas säng. Vaknade upp med en vän vid sin sida och undrade om lycka fanns. Svaret var ja.

Ibland undrar man om det finns sanna historier. Ibland hoppas jag inte det.




Idag har jag haft en fin dag med Amanda, cykeltur genom stan, lite kaffe och 4-gott godis gjorde min bakisdag till något fint. Kvällen har spenderats i Raz hus med spel, kaffe och en gitarr. Vi befann oss i ett litet blått pojkrum med fina böcker och coola planscher, jag trivdes i det fina sällskapet.
På morgondagens agenda står det "användning av skolböcker" samt lagning av cykel (jag ska börja cykla!!!)

Ta en svängom

Vad gör man om man vill vara överallt? Inte bara överallt, överallt samtidigt. Jag vill vara nära livet, jag vill vara långt ifrån livet, nära jorden men samtidigt svävande. Det är för mycket i skolan och det är för mycket motivering för att jag ska känna mig som en del av pusslet. Därför ska jag motiveras till Calimuocho och en kolsyrad dryck, jag ser fram emot dans och egentligen kanske är det där jag vill vara just nu. I D-A-N-S-E-N.



 En resande resa i Nepal för långa år sedan.

Måsta man se för att sväva? Eller måste man blunda för att gå ur sin bil?

En levande martini ropade på mig och så kände jag lukten av Göteborg, fisk som luktar gott - är det möjligt?
Studera mera, jag hörde ingen ropa mera idag vilket ledde till hallon och te för fulla muggar med Johanna fram till nu från då. Jag lider av trötthet, ska ta ett bad och sova i min blommiga säng. I den sekund jag tänkte allt detta slog det mig att jag saknade någon. Någon som ännu inte existerar, men borde hålla min hand. Jag har inte ork att sakna någon?

Då återgår vi till vänskapen, för den är jag bra på, dessvärre inte kärleken.
Några bilder från den uppfriskande helgen är här, till dig! :)


Vi två borde skriva en vänskapslag på hur lång tid vi får vara ifrån varandra.

       



Tina               Johanna                 Julia

En bils hjul snurrar i samma takt som mitt huvud, iallafall ser min närmsta framtid ut så. Just nu känner jag mig som en rastafarian som har en speciell karibisktid - tid betyder ingenting - och lever i nuet. Det är idag, morgondagen ser annorlunda ut.

Men...
Mina läppar får inte forma negativa ord, betydelser. Det är mycket arbete, men om jag tar ett steg fram och hoppar ett skutt får jag se något fint. Om exakt tre veckor befinner jag och blondie oss i Ghana, jag tror ingen förstår. ingen förstår. Varken du eller jag, ett främmande land med ett främmande namn. Att stiga in genom en dörr jag aldrig tidigare skådat ens på utsidan, verkligen inte på insidan. Och sedan komma hem som en flykting till det egna landet och möta en ny grad av livet, både psykiskt och celsius. Då får jag bara röra mig i min tjocka dunjacka i en månad och sedan försvinna iväg ännu en gång till en ny värld. En värld jag tidigare skådat men inte beskådat. Mexico/Guatemalaresan kommer göra susen för lusen som sitter inne i min hjärna.


Så...
Jag och systramin ska nu planera resan på andra sidan Atlanten, och jag känner en viss bakislycka.