Någon häller ketchup på dig en dag, might!
Den skrevs ner på ett papper av den luggiska kvinnan "Son of rambow" och namnet fastnade direkt. Det stämde inte, samtidigt som den vackra filmtiteln gjorde mig nyfiken. Jag är ingen filmatiker, jag har mina perioder men jag skulle inte klassa mig själv som intresserad av filmer. Nu förstår jag inte varför.
En känsloladdad scen ger bort tankar, skänker dem till mig utan att jag behöver öppna mina händer. Jag öppnar bara en fil. Det var en fröjd för ögonen att se den osäkra och då menar jag problematiska pojken möta en jämlike. Den andra pojken var från "Plymouthbröder" (en sekt) och var väldigt isolerad. Utan pappor skapade de en film tillsammans, bokstavligt talat, och vänskapen som uppstod fick mina känslor att hoppa. De omedvetna känslorna dessa två pojkarna delade fast olikheten bevisade att den ytliga sidan är en parantes i livet. En rolig, sorglig och givande film. Det uppstår många olika tankar som varför man är som man är. Varför du är som du är. Varför. 
