Vän i skapelse
Vi vet inte allt då vi vet allt, spegla mig så får jag veta lite till. 
Det finns en blomstrande vänskap, sedan finns det den där som vidgar sig med att vissna. Det kan vara väldigt fint eftersom den vissna biten gör att blommorna blir violer när de blommar. Detta är en invecklad beskrivning av min och min vän Beas (bild ovan) relation. Jag har precis kommit hem från en ganska hektisk dag ur min synvinkel, ur din skulle den förmodligen påstås ha varit väldigt lugn. Fika, vaccination inför avresan, en drömmande resa i det Edmanska huset och avslutningsvis en sen kvällsfika med Beatrice. Vi har inte träffats ordentligt på månader, hoppar på varandras känslor och förstår direkt. Pratar konstant och jag funderar samtidigt vad det är som gör en gammal vänskap så speciell. Är det tryggheten att man vet vart motparten står i relationen? Eller är det bara den trollbundna vänskapskärleken som gör att alla känslor flyter upp på ytan? Att man träffas för sällan samtidigt som den krusiga rödheten består, och alltid gjort.
Ingen bättre spegel än en gammal vän.
~ Portugisiskt ordspråk ~
