Inga psykedeliska mönster

Ibland spårar det ur totalt, precis som ratten rör sig åt fel håll så gör tankarna detsamma. Ibland står trädet ivägen, oftast har man tur. Inga psykodramatiska tankar utan mer beundransvärda känslor. En skriven mening kan påverka mig lika mycket som den inte behöver påverka mig och jag blir lika förvånad varje gång. Förvånad över vad som påverkar mig. Och att det inte behöver påverka dig.

Det är inte så att jag gått i ide och mår dåligt på något vis, jag blir bara konfunderad och måste skriva ner mina små funderingar.

Jo..
Min senare halva av adventhelgen har varit väldigt fin. Den första delen slutade med mycket öl och för lite dans. Däremot bjöd den resterande delen av helgen på släkt, släkt och familj. Jag fortsätter bara älska dem mer - träffas sällan men med mycket kärlek. Pepperkakshusbygge stod på agendan, och det var en hård tävling där mormor var domare och min kusin retorikern som framförade domarens talan (finns ingen roligare männsika). punkt.
Lite champange, lite Wii och väldigt livade diskutioner.








Snart ska jag äta anventsmiddag, och senare på Cajsas (http://attityd.nu/wp/mat/) klädbytarkväll.

CIAO!


Jag vet egentligen inte vad

Nu tog plötsligt något fart. Jag kände mig plötsligt som en konstnär som fick en enorm inspirationskälla, miljontals tankar som bara behöver kreativiseras. Vicky cristina Barcelona var en helt fantastisk film, berättarrösten gjorde filmen till något på ett konstnärligt vis unikt och den hektiska romantiken gjorde att vi fem små tjejer inte kunde slita ögonen från Javier Bardem. Sedan ska man inte bortse från den uppstyrda scensättningen och de överdramatiserade replikerna. Men jag trivdes hela tiden och...

när jag steg ut från biosalongen kände jag fråga mig, fråga mig "ska vi springa nu nu nu till ett ställe där det finns öl? Varsomhelst, hursomhelst".
Och så kom jag efter en minuts betänketid fram till att jag inte alls ville leva på ölen denna underbara kväll, utan istället tänka lite precis helt för mig själv. Ibland är det bra skönt att trivas med det.

Däremot ser jag fram som in i helvete emot den festliga fredagen som ska dukas fram framför oss.



Real life couple PENELOPE CRUZ and JAVIER BARDEM starring in the movie 'Vicky Cristina Barcelona' which is directed by Woody Allen. These are still shots from the movie which include SCARLETT JOHANNSSON, REBECCA HALL and PATRICIA CLARKSON...


"Snubben är stencool" 


Uppdatering om vad som egentligen inte hände

Inga matematiska formler får komma i närheten av mig ikväll, jag är torr och glad för detta. Hur man nu ska tolka det.
Nyklubb hade kunnat bli under förväntningarna då de små lopporna beskrivit denna legendariska klubb som den mest "hippa" (jag vet!) som fåglar och bin, inom riksgränserna, kommer dansa i. Någonsin. Förväntningarna överträffades och det blev ingen dans på rosor, det blev en dans på öl. Då jag trivs som bäst. Rosorna är väl ändå lite väl tråkiga? 

 


  

(dansgolvsbilder rakt av stulna från Saras blogg www.byrackanochfindus.blogg.se )


pennan bakom örat och alkoholen bakom hjärtat

Om jag var multimiljonär/miljadär på grund av något hela världen förundras över och använder varje dag hade jag (om jag var tvungen att vara i Svearike och i november) hyrt det vackraste slottet med tillhörande kyrka och njutit av gästerna och kärleken. Annars kan man ju alltid gifta sig i Tyska kyrkan, parta loss på parkan och glömma av vem man sa "I do" till tidigare under dagen. Två härliga alternativ, vilket väljer du?

Men jag behöver inte bekymra mig över dessa dilemman, om hur jag ska hantera mitt bröllop då jag är multimiljonär/miljadär för det lär jag aldrig bli. Istället är jag en stolt mattepluggare, städerska och festare. Det har varit samt kommer att bli mina tre "yrken" för dagen och natten. Snart ska jag snirkla in mig i något leopardliknande sak och trippa på tå till Björn (från den Edmanska stammen) som har inflyttingsfest och senare dansa vidare med de runda fötterna till nyklubb.


jag andas spökmoln

Det blixtrar i livsglädjen. fiffigt skrivit va? Vattnet glittrar utanför mitt fönster och jag får en känsla av att dyka i fastän kylan. Konstaterade idag att det är härligt med den friska vinterkylan om vinden står stilla och om man tänker förnuftigt då alkoholen genererar till utgång (ofta är man mer naken än påklädd vid sådana tillfällen, novembertiden är kylig och vid alkoholiseringen tappar man ofta känseln i fingertopparna (och fingertoppskänslan!!) för tidiga timmar sedan --> du märker inte om du dör eller lever i minusgraderna)

Det har varit en fin kväll med massor av "flickor", pizzor och juice.

Godnatt

Jag ger bort en idé, varsågod

Okej. Det finns många festligheter som pågår runt omkring mig just nu. Svt-eventet har färdats ner till Malmö och det kommer säkert bli rörröj/mingelmingel hela natten lång. Ystadsfolket är ute och alkholiserar sig, Lunda studenterna andas in spritos och jag sitter fundersamt på min beniga rumpa. Jag skulle mer än gärna delta i alla dessa event samtidigt, men nu är jag hemma med min far och pratar om speciella ting. Jag har varit på en utlands bomässa idag, kanske köpa ett hus i ett asiatiskt land lockar? Jag har spelat skit gubbe med min broder, ätit planka så min mage kunde jämföras med en gravid kvinnas, druckit cola med Johanna. Och helt enkelt njutit av den malmöitiska dialekten.

Ett tips för er som är hemma under jullovet: boka Göteborg-Köpenhamn nu. (typ 2 januari- 6 januari eller något). Detta underbara resmål kan erbjuda alla delar, metropolen är av favoritstäderna och jag hade mer än gärna åkt dit ett par dagar då om jag inte varit ute på äventyr. Anledningen varför jag tipsar är för att din t/r- biljett kostar 48 kr (endast januari!). Ibland gillar (älskar!) jag sj.



det kan vara lite grått och trist, men iallafall grått och trist i en levande och upplevelserik stad.

Man kan sjunga olika sånger

Jag gillar variation i livet, ingen överdrift på så sätt att vardagen inte får existera men att det finns små guldklimpar som bländar mig ibland. Resan till Ghana var en sådan liten fyrkantig grundämnessten. Jag får bita mig i tungan eller slå mig hårt på låret för att förstå att det finns en annan värld som rör sig framåt långt, långt härifrån. En helt annan människosyn, värdesättningen går inte att jämföra och människorna är mina vänner. alla.
De existensiella frågorna snurrar i min skalle, det får inte gå för långt och jag ska försöka stå kvar på jorden men efter en resa (speciellt en sådan här) väcks många tankar som legat och vilat men inte dött.

Bilder från barnhemmet/familjen/byn/helgen












men..

     

Några paranteser. Efter en vecka insjuknar jag i malaria och blir så sjuk att Ebba blir rädd för mig. Jag förblev en vekling den resterande tiden men klarade mig galant ändå. Resan avslutades i huvudstaden Accra som hade en playa vi kunde tillbringa lite tid på, rehab och turism?






RSS 2.0