vidaliv

Ibland spårar det ur totalt, precis som ratten rör sig åt fel håll så gör tankarna detsamma. Ibland står trädet ivägen, oftast har man tur. Inga psykodramatiska tankar utan mer beundransvärda känslor. En skriven mening kan påverka mig lika mycket som den inte behöver påverka mig och jag blir lika förvånad varje gång. Förvånad över vad som påverkar mig. Och att det inte behöver påverka dig.

Det är inte så att jag gått i ide och mår dåligt på något vis, jag blir bara konfunderad och måste skriva ner mina små funderingar.

Jo..
Min senare halva av adventhelgen har varit väldigt fin. Den första delen slutade med mycket öl och för lite dans. Däremot bjöd den resterande delen av helgen på släkt, släkt och familj. Jag fortsätter bara älska dem mer - träffas sällan men med mycket kärlek. Pepperkakshusbygge stod på agendan, och det var en hård tävling där mormor var domare och min kusin retorikern som framförade domarens talan (finns ingen roligare männsika). punkt.
Lite champange, lite Wii och väldigt livade diskutioner.








Snart ska jag äta anventsmiddag, och senare på Cajsas (http://attityd.nu/wp/mat/) klädbytarkväll.

CIAO!

Nu tog plötsligt något fart. Jag kände mig plötsligt som en konstnär som fick en enorm inspirationskälla, miljontals tankar som bara behöver kreativiseras. Vicky cristina Barcelona var en helt fantastisk film, berättarrösten gjorde filmen till något på ett konstnärligt vis unikt och den hektiska romantiken gjorde att vi fem små tjejer inte kunde slita ögonen från Javier Bardem. Sedan ska man inte bortse från den uppstyrda scensättningen och de överdramatiserade replikerna. Men jag trivdes hela tiden och...

när jag steg ut från biosalongen kände jag fråga mig, fråga mig "ska vi springa nu nu nu till ett ställe där det finns öl? Varsomhelst, hursomhelst".
Och så kom jag efter en minuts betänketid fram till att jag inte alls ville leva på ölen denna underbara kväll, utan istället tänka lite precis helt för mig själv. Ibland är det bra skönt att trivas med det.

Däremot ser jag fram som in i helvete emot den festliga fredagen som ska dukas fram framför oss.






"Snubben är stencool" 

Inga matematiska formler får komma i närheten av mig ikväll, jag är torr och glad för detta. Hur man nu ska tolka det.
Nyklubb hade kunnat bli under förväntningarna då de små lopporna beskrivit denna legendariska klubb som den mest "hippa" (jag vet!) som fåglar och bin, inom riksgränserna, kommer dansa i. Någonsin. Förväntningarna överträffades och det blev ingen dans på rosor, det blev en dans på öl. Då jag trivs som bäst. Rosorna är väl ändå lite väl tråkiga? 

 


  

(dansgolvsbilder rakt av stulna från Saras blogg www.byrackanochfindus.blogg.se )

Jag gillar variation i livet, ingen överdrift på så sätt att vardagen inte får existera men att det finns små guldklimpar som bländar mig ibland. Resan till Ghana var en sådan liten fyrkantig grundämnessten. Jag får bita mig i tungan eller slå mig hårt på låret för att förstå att det finns en annan värld som rör sig framåt långt, långt härifrån. En helt annan människosyn, värdesättningen går inte att jämföra och människorna är mina vänner. alla.
De existensiella frågorna snurrar i min skalle, det får inte gå för långt och jag ska försöka stå kvar på jorden men efter en resa (speciellt en sådan här) väcks många tankar som legat och vilat men inte dött.

Bilder från barnhemmet/familjen/byn/helgen












men..

     

Några paranteser. Efter en vecka insjuknar jag i malaria och blir så sjuk att Ebba blir rädd för mig. Jag förblev en vekling den resterande tiden men klarade mig galant ändå. Resan avslutades i huvudstaden Accra som hade en playa vi kunde tillbringa lite tid på, rehab och turism?